Träning är bästa medicinen

– De som har fått en reumatisk diagnos och kommer hit är ofta taggade på att börja träna. De har redan fått höra att det beror till hälften på medicinen och till hälften på träningen om de ska bli bättre. Det underlättar att vi säger samma sak i olika delar av vården, säger Åsa Lindkvist, fysio­terapeut specialiserad på reumatologiska ­sjukdomar vid Nacka Rehabcentrum.

Hon menar att samarbetet mellan husläkarverksamheten, primärvårdsrehab och specialistvården fungerar särskilt bra för de reumatiskt sjuka. Det finns standardiserade förfaranden på plats för bedömning och remittering både före och efter diagnos. Alla fysioterapeuter i Stockholm arbetar enligt samma modell och även budskapen till patienter är synkade mellan enheterna.

Tillsammans med patienten lägger Åsa Lindkvist upp en individuell plan med individuella, tidsbestämda och mätbara mål. De är ofta utformade för att skapa delaktighet i samhället, snarare än att uppnå en viss fysiologisk parameter. Det kan till exempel handla om att kunna följa med på barnens aktiviteter eller att kunna ställa upp tallrikarna i köksskåpet.

Ibland räcker det med ett enda samtal för att patienten ska komma igång och träna. Andra får individuellt utformade träningspass som kan utföras antingen på gymmet på Nacka närsjukhus eller på vilket annat gym som helst som patienten har lätt att ta sig till.

Doserar träning rätt

Som fysioterapeut specialiserad på reumatiska sjukdomar är Åsa Lindkvist bra på att hitta rätt nivå för träningen för varje enskild patient.

– Doseringen är mycket viktig. Många patienter som sätter igång med träning vill snabbt få effekt och gör då för mycket på en gång. Det resulterar i att de får ont. Här kan jag komma in och bidra till att dosen blir rätt så att träningen inte leder till problem. Många tycker förstås inte att det är träning om man bara gör en eller två repetitioner av en rörelse. Då handlar det om att förklara och ändå motivera till fortsatt träning.

I träningsprogrammen ingår ofta styrka och balans, rörlighet och uthållighet. Men det som absolut inte får missas är konditionsträning.

– Konditionen är grunden. Förbättrad kondition leder till sänkt inflammation och ökad kärlelasticitet. De här patienterna måste våga träna så mycket att de får upp flåset. Det finns ofta en osäkerhet och många är rädda för att träning ska ge smärta. Så det gäller att stötta och peppa och förklara att om smärtan ökar, men försvinner inom ett dygn, då är det ok. Fortsätt träna, säger jag då – träning är bästa medicinen!

Karin Nordin