Loratadin
Sammanfattning
Fara 5 P 3 B 0 T 2 Risk Låg
T-värdet i faropäng avser kronisk toxicitet. Underliggande data för P, B och T kommer från Fass. Risk se rapporten Goodpoint 2019.
Huvudmetaboliten – desloratadin (DL) – är farmakologiskt aktiv och svarar för en stor del av den kliniska effekten.
Fass miljöinformation
Fass miljöinformation för Clarityn (loratadin) från Bayer (hämtad 2019-11-28).
Fara
Persistens: "The biotic degradation half-life of 217 to 301 days justifies the phrase: Loratadine is potentially persistent, in accordance with the half-life criterion developed for the aquatic-sediment study OECD 308."
Bioackumulation: "Log POW 2.38 (pH 5), 2.33 (pH 7), 2.0 (pH 9) (FDA TAD 3.02). Loratadine has a low potential for bioaccumulation."
Kronisk toxicitet: Det finns data för 3 trofinivåer, känsligaste alg (Pseudokirchneriella subcapitata) NOEC 53 mikrog/L.
Risk
PEC/PNEC utgår från försäljningsdata i Sverige under år 2017. PEC/PNEC = 0,016 vilket ger risken försumbar.
Läkemedelsrester i vattenmiljön
Rapporten Läkemedelsrester i Stockholms vattenmiljö. Loratadin har hittats i renat avloppsvatten upp till 3,7 ng/L och i rötslam upp till 0,014 mg/kg TS (torrsubstans).
Rapport Goodpoint 2019
Jämförande bedömning av miljörisk vid användning av antihistaminerna desloratadin, cetirizin, loratadin, ebastin, klemastin och fexofenadin (Rapport Goodpoint 2019).
"Sammanfattande bedömning baserad på (förväntad) vattenexponering i relation till toxicitet och interaktion med måltavlor. Användning av klemastin (Tavegyl) bedöms utgöra en risk för påverkan på akvatiska organismer. Det stödjs av att uppmätta koncentrationer i miljön stämmer väl överens med predikterade halter, dessa halter bedöms, trots att de är mycket låga, kunna ansamlas i fisk till terapeutiska koncentrationer givet dess höga fettlöslighet (för vilken det finns en rimlig konsensusbedömning), och slutligen har halter över Cmax detekterats i vild fisk. Effektstudier på akvatiska organismer saknas för klemastin, så bedömningen baseras helt på ovanstående. Vilken typ av effekt en farmakologisk påverkan av histaminreceptorer via klemastin kan förväntas ge, och hur allvarliga dessa är, är således inte undersökt. Risken för påverkan är betydligt lägre, men inte försumbar, för fexofenadin. Övriga antihistaminer utgör en låg risk baserat på förväntad exponering och sannolikheten att ansamlas i biota till nära terapeutiska koncentrationer, samtidigt är bedömningen osäker på grund av bristfälliga effektdata. Ett utbyte av klemastin mot vilken som helst av övriga undersökta antihistaminer förordas ur miljösynpunkt."
Referenser
Författad vid avdelningen Kunskapsutveckling, Region Stockholm