Tetracyklin

Sammanfattning

Miljöinformation för tetracyklin saknas på fass.se (2020-11-15). Det är frivilligt för tillverkare att publicera uppgifter om miljöpåverkan på fass.se. Uppgifterna om persistens, bioackumulation och toxicitet baseras på tidigare miljöinformation på fass.se. Risken kommer från utredningarna av Goodpoint.

Persistens. Tetracyklin är potentiellt persistent.
Bioackumulering. Tetracyklin har låg potential att bioackumuleras.
Toxicitet. Tetracyklin har mycket hög akut toxicitet.
Risk. Se rapporterna från Goodpoint.

Förslag på hur man kan minska utsläppen av tetracyklin

Detaljerad information

Fass miljöinformation

Fass miljöinformation för Tetracyklin Meda (hämtad 2018-07-10).

Fara

Persistens: "The inherent degradability of tetracycline was determined in a combined test design based on the Zahn-Wellens test (OECD 302B, 1992) and the CO₂-evolution test (OECD 301B, 1992). Tetracycline did not pass the criteria for inherent biodegradability as the test resulted in <70% degradation in 7 days."

Bioackumulation: "Log P of -1,30 (unknown method)."

Akut toxicitet: Finns data för 2 trofinivåer, lägst för cyanobakterier (Microcystis aeruginosa) 0,09 mg/L.

Risk

Försäljningsdata i Sverige finns för år 2014. PEC/PNEC: "However, the presented ecotoxicological data for cyanobacteria lack information on whether exponential growth is achieved throughout the exposure period. Hence this data cannot be used for the calculation of PNEC. Since there are not sufficient data for the calculation of PNEC, the phrase “Risk of environmental impact of Tetracycline cannot be excluded, since there is not sufficient ecotoxicity data available” is used."

Rapport Goodpoint 2016

Utifrån uppmätta halter i avloppsreningsverk riskerar tetracyklin att selektera för antibiotikaresistens.

Tetracyklin finns med i Region Stockholms förteckning över läkemedel med risk för miljöpåverkan enligt miljöprogrammet 2017–2021. Tetracyklin har hittats i renat avloppsvatten i Region Stockholm.

Rapport Goodpoint 2018

Jämförande bedömning av miljörisk och risk för resistensselektion vid human användning av ivermektin, metronidazol, lymecyklin och azelinsyra.

"Risken är klart högst för användning av lymecyklin baserat på uppmätta koncentrationer av tetracyklin i orenat avloppsvatten som överstiger experimentellt etablerade selektiva nivåer för antibiotikaresistens i bakterier. En liknande men lägre riskbild finns för metronidazol baserat på total användning, men med betydligt lägre empiriskt stöd avseende effektnivån. Den topikala användningen av metronidazol medför försumbar risk för resistensselektion i reningsverk. Risken för effekter av human användning av ivermektin är också låg given ett förväntat bidrag till exponering i akvatiska miljöer i sub ng-nivå, och en majoritet av effektstudier som visar på effektnivåer som är betydligt högre. Då det finns (åtminstone) en studie som rapporterar effekter vid 1 pg/L kan man dock inte helt utesluta risk. För azelinsyra finns inget som tyder på en miljörisk."

Låga koncentrationer av antibiotika

Studier har visat att även låga koncentrationer av antibiotika i miljön kan bidra till antibiotikaresistens och därför bör så lite som möjligt hamna i vår omgivning.