Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

ADHD i primärvården

ADHD-diagnos och behandling omhändertas i första hand inom psykiatrin, men för många patienter med detta tillstånd är den psykiatriska och somatiska samsjukligheten hög. Det är också en mycket heterogen grupp vad gäller vårdbehov och funktionsnivå. Därför är det viktigt med god kunskap även i primärvården.

Publicerat 2022-12-01

Attention deficit hyperactivity disorder (ADHD) är en vanligt förekommande neuropsykiatrisk diagnos. Prevalensen är runt 5–7 procent bland barn och cirka 2,5 procent bland personer över 18 år. Huvudsymtomen vid ADHD är ett varaktigt mönster av bristande uppmärksamhet och/eller hyperaktivitet och impulsivitet men det finns olika undergrupper och svårighetsgrader. Samsjuklighet är vanligt till exempel med affektiva sjukdomar, diagnoser inom autismspektrumet, substansrelaterade syndrom, ångest och sömnstörningar.

Det finns även somatiska problem som är vanligare hos personer med ADHD jämfört med den övriga befolkningen. Astma och övervikt är de somatiska besvär som man sett ha störst koppling till ADHD. Även kardiovaskulära sjukdomar, migrän, celiaki, diabetes, epilepsi, fibromyalgi, restless legs och colon irritabile förekommer i ökad utsträckning hos personer med ADHD jämfört med övriga befolkningen. Med stor sannolikhet kommer alltså personer med ADHD att behöva ha kontakt med sjukvården även utanför psykiatrin.

Viktigt med ett bra bemötande

Personer med ADHD har ofta svårt att hålla koncentrationen över tid, ta till sig information och de har en begränsad uthållighet. Det är därför viktigt att anpassa kommunikationen.

  • Försök att vara tydlig, konkret och gärna ­kortfattad.
  • Undvik negationer.
  • Dela upp instruktionen i flera steg, använd ­gärna bildstöd eller skriftlig information.

Om patienten själv ska utöva egenvård, exempelvis vad gäller diabetesbehandling, hemträning och liknande, är det bra om patienten kan få hjälp med att ställa in påminnelser på till exempel telefonen och att använda schema eller kalender. Schemat kan också göras tillsammans med vårdgivare.

Andra insatser som kan bli aktuella

Personer med ADHD har en ökad risk för problem i skola, på arbetet och/eller i relationer. Det finns hjälpinsatser att ansöka om även utanför sjukvården som boendestöd, personligt ombud, studievägledare, anpassningar i skolan, särskild handläggare på arbetsförmedlingen, möjlighet till lönebidragsanställning, anpassningar i arbetet och möjlighet till kontakt med arbetsterapeut via kommunen. Personer med ADHD kan själv söka dessa insatser, de kan dock behöva uppvisa ett diagnosintyg.

Psykoedukation

Utbildning till patient och anhöriga om:

  • Diagnos, orsak och prognos.
  • Behandlingsalternativ.
  • Vad i patientens miljö som kan påverka hur symtom kommer till uttryck.

Medicinsk behandling

I behandlingen av ADHD är icke farmakologisk behandling (psykoedukation, specialanpassad arbetsterapi som bland annat berör schemaläggning, tidsuppfattning och hjälpmedel och vissa former av KBT anpassad för ADHD-problematik) och/eller farmakologisk behandling väletablerade och effektiva behandlingsmetoder, cirka 70–80 procent får effekt av behandling. För vissa är icke farmakologisk behandling tillräcklig. För andra som fått både icke farmakologisk behandling och medicineringkan det fungera att avsluta medicineringen, men för många är dock en livslång medicinsk behandling nödvändig.

En svensk studie från 2017 visade att ungefär hälften av patienterna med ADHD hade avslutat den medicinska behandlingen inom en sexårsperiod. De som avslutat behandlingen hade likvärdig funktion som de som kvarstannat på medicinering. Det finns fler studier som visat på liknande resultat men man har ännu inte kunnat identifiera vad det är som karaktäriserar dem som verkar kunna avsluta medicineringen.

Den vanligaste farmakologiska behandlingen för ADHD är centralstimulantia (olika beredningar av metylfenidat eller lisdexamfetamin). Dessa läkemedel ökar hjärnans tillgång till noradrenalin och dopamin. Läkemedlen är snabbverkande, patienter kan välja att hoppa över doser och avsluta behandling utan nedtrappning.

Andra läkemedel är guanfacin (Intuniv), det kan användas som tilläggs- eller enskild behandling. Detta läkemedel verkar långsammare och kräver regelbunden användning samt uttrappning vid avslut. Atomoxetin (Strattera) är ett läkemedel som höjer noradrenalin. Det tar längre tid på sig att börja verka (uppemot fyra veckor). Läkemedlet behöver tas regelbundet samt trappas ut vid avslut. Bupropion (Voxra) är ett antidepressivt läkemedel som ökar mängden av noradrenalin och dopamin. Detta läkemedel används i vissa fall framgångsrikt vid behandling av ADHD, det hör dock inte till de rekommenderade läkemedlen för ADHD då det inte är tillräckligt utprovat i denna diagnosgrupp. För biverkningsmässiga skillnader, se ruta nedan.

Det är vanligast att biverkningar förekommer under insättning och upptrappning av läkemedel. Nytillkomna symtom som uppkommer månader/år efter att ADHD-medicinering ställts in bör i första hand utredas i primärvården, då sannolikheten är låg att det skulle bero på biverkningar av läkemedlet.

Vid insättning av ADHD-medicinering tas särskild hänsyn till tidigare eller samtidig hjärt-kärl sjukdom, högt blodtryck, glaukom, epilepsi och leversvikt. Vid vissa av dessa tillstånd kan ADHD-medicinering vara kontraindicerat, men med optimal behandling av den somatiska sjukdomen brukar läkemedel för ADHD kunna sättas in. Ibland behöver psykiatriker ha direktkontakt med läkare från annan medicinsk specialitet i dessa frågor.

Psykiatrin ansvarar för insättning och uppföljning av centralstimulantia och i de flesta fall också övrig behandling för ADHD. Behandling med bupropion kan skötas i primärvården, och alla läkare har förskrivningsrätt vad gäller atomoxetin och guanfacin även om den medicineringen i regel sköts inom specialistpsykiatrin. Primärvården ansvarar för att behandla lättare psykiatriska symtom som inte bedöms direkt kopplade till ADHD:n. Vid somatiska biverkningar orsakade av behandlingen, där behandlingen anses nödvändig, bör psykiatrin och primärvården samarbeta, till exempel vid hypertoni. Vid akuta somatiska besvär bör patienten i det akuta läget först och främst bedömas vid närakut eller medicinakuten avseende detta.

Sammanfattning

Personer med ADHD är en mycket heterogen grupp i alla avseenden. Psykoedukation, träning och medicinsk behandling är ofta effektiva behandlingsmetoder. Var observant på samsjuklighet. Var uppmärksam på symtom från hjärt­kärlsystemet.

För mer information rekommenderas att läsa de nya riktlinjerna för vård och stöd vid ADHD och autism som Socialstyrelsen nyligen publicerat, samt Nationella vård och insatsprogrammet för ADHD.

De större läkemedelsgrupperna och några av de vanligaste biverkningarna

Metylfenidat (Concerta, Ritalin)
Kan höja blodtryck och puls, orsaka arytmi, minskad aptit, magbesvär, yrsel, ökad ångest till kvällen, humörsvängningar, sömnbesvär, huvudvärk, tics, muntorrhet, problem med sexlusten etc.

Lisdexamfetamin (Elvanse)
Kan höja blodtryck och puls, orsaka arytmi, minskad aptit, magbesvär, irritation, humörsvängningar, ökad ångest till kvällen, sömnbesvär, huvudvärk, muntorrhet etc.

Atomoxetin (Strattera)
Kan höja blodtryck och puls, orsaka arytmi, trötthet, illamående, magbesvär, humörsvängningar, kramper, aggressivitet, stickningar, domningar etc.

Guanfacin (Intuniv)
Kan sänka blodtryck och puls, orsaka yrsel, dåsighet, svimningskänsla, huvudvärk, oro, skakningar, magbesvär, trötthet etc.

Bupropion (Voxra)
Kan orsaka takykardi, sömnsvårigheter, huvudvärk, muntorrhet, illamående kräkningar, kramper.

Katarina Danielsson, PhD, specialistläkare i psykiatri och beroendemedicin, Medicinskt ledningsansvarig läkare, Neuropsykiatriska mottagningen för vuxna, Akademiska sjukhuset, Uppsala

Källa

  1. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för vård och stöd vid adhd och autism
  2. Socialstyrelsen. Nu kommer nationella riktlinjer för adhd och autism. Nyhet 2022-10-20
  3. Sveriges kommuner och regioner, SKR. Uppdrag psykisk hälsa. Nationella vård och insatsprogrammet för ADHD

Observera: nyhetstexterna är aktuella när de publiceras och uppdateras normalt inte.

Senast ändrad