Fysisk aktivitet kan vara lika verksamt som läkemedel och samtal

Hur vet vi att fysisk aktivitet är lika effektivt som läkemedel och samtal vid mild och måttlig depression och ångest?

– Det finns en mångfald metastudier speciellt från de senaste tio åren som visar en överväldigande evidens för att fysisk aktivitet är effektivt vid mild till måttlig depression. Behandlingstiden i studierna har här vanligtvis varit mellan 8–12 veckor och oftast tränar man tre gånger per vecka, styrketräning oftast i 60 min/tillfälle och konditionsträning mellan 30–45 (upp till 60 min) min per tillfälle. Dessutom finns det robust evidens för att det förebygger depression och minskar risken för recidiv. Det finns även data på att fysisk aktivitet kan ha en omedelbar effekt på depressiva symtom. Bara man sätter sig på en motionscykel och trampar i 30 minuter så självskattar man efteråt att ens depressiva symtom minskat av den träningen, oavsett tempo.

– Att träna som tillägg till samtalsterapi, har även en signifikant additiv effekt på att reducera depressiva symtom vid mild och måttlig depression än enbart samtalsterapi.

Vilken typ av träning är det man undersökt i studierna?

– Det vi vet är att konditionsträning där man får upp hjärtfrekvensen har en positiv effekt och likaså när man bygger muskler. Det som man har studerat mest i metastudier är konditionsträning i någon form; löpning, promenader med eller utan stavar, cykling, motionsgymnastik, simning etc. Styrketräning är också relativt väl studerat men inte i lika stor omfattning som konditionsträning. Olika typer av yoga och dess effekt på depression och ångest är mindre undersökt, liksom pilates och andra mer stretch- och smidighetsträningar.

Hur motiverar man nedstämda ­patienter till fysisk aktivitet?

– Det viktigaste är att uppmuntra patienten till att välja en träningsform som hen gillar. Det är viktigare att göra något med viss regelbundenhet än att gå ut stort och tufft för att sedan tappa lusten att under­hålla en ny vana. En annan nyckel till att komma igång är att gå med i någon form av ledarledd träning. Då blir gruppen och ledaren en motivator utöver den fysiska träningen. Ett annat verktyg man har som läkare och annan legitimerad sjukvårdspersonal är att skriva ut fysisk aktivitet på recept, FaR. Det kan ju ge vissa ekonomiska incitament också eftersom det finns anläggningar där man då får ett reducerat pris på träningen. Jag hoppas också att regionen satsar mer på att öppna träningsanläggningar för dem som får FaR förskrivet.

Vilket behandlingsalternativ är att föredra?

All behandling sker ju i samråd med patienten så de individuella förutsättningarna är avgörande. Men fysisk aktivitet är en behandling som vanligtvis är biverkningsfri. Fysisk aktivitet har dessutom en mängd goda effekter utöver minskning av depressiva symtom och är ångestreducerande. Till exempel bättre kondition, ökad livskvalitet, bättre sömn, minskar stresshormonet kortisol och det motverkar minskad volym av hjärnans minnes­centrum hippocampus som ses vid depression. Det ökar också halterna av BDNF (Brain-derived neurotrophic factor) som stimulerar till nybildning och kopplingar mellan hjärnceller. Det motverkar även låggradig inflammation samt har effekt på många andra sjukdomar såsom diabetes och hjärt- kärlsjukdom.

Malena Jirlow