Lyckat svenskt arbete mot antibiotikaresistens på export

Syftet med den cirka 1,5 timmar långa e-learningutbildningen är att inspirera till liknande arbete internationellt. Två inledande mer övergripande avsnitt om Stramas uppkomst och utveckling, framtagna främst för politiker och beslutsfattare, följs av fyra mer detaljerade avsnitt främst riktade till sjukvårdspersonal.

1. Strama en svensk modell

Strama, Samverkan mot antibiotikaresistens, bildades i samband med spridningen av pneumokocker med minskad känslighet för penicillin bland barn i södra Sverige i början av 1990-talet. Läkare, apotekare och andra insåg att det behövdes en organisation för att för att få till stånd en mer rationell användning av antibiotika. Det som började som ett frivilligt nätverk i mitten av 1990-talet är nu en etablerad rikstäckande organisation med en nationell samordnande Stramagrupp och minst en Stramagrupp i var och en av de 21 regionerna.

2. Nationella Strama

Strama fokuserade redan tidigt på primärvården eftersom cirka 80 procent av all antibiotikaförskrivning sker inom öppenvården. Centralt för arbetet har varit att ta fram nationella behandlingsrekommendationer för vanliga infektioner till exempel otit, tonsillit och sinuit (RTI), urinvägsinfektioner (UTI) och hud- och mjukdelsinfektioner (SSTI). Dessa rekommendationer har samman­f­attats i den så kallade ”Regnbågsbroschyren”. ­Sedan 2017 finns behandlingsriktlinjerna inför­livade i Strama-­appen.

3. Regionala Strama

En regional Stramagrupp har oftast representanter från primärvård, infektionssjukdomar, klinisk mikrobiologi och smittskydd. Ibland även barnläkare och öron-näsa-halsspecialister. På regional nivå finansieras Stramagruppen vanligen via sin region, i några fall via det regionala smittskyddet eller ett större sjukhus.

Till de viktigaste aktiviteterna hör uppsökande verksamhet på vårdcentraler, med feedback på data om antibiotikaförskrivning. Stramas representanter återkopplar data om indikatorer baserade på nationella behandlingsriktlinjer. Viktigt i dessa möten är att föra öppna och konstruktiva diskussioner kollegor emellan. Målet är ofta att uppnå konsensus bland förskrivarna om handläggningen av infektionspatienter.

4. Antibiotikadata

E-hälsomyndigheten samlar in läkemedelsförsäljningsstatistik som obligatoriskt levereras av alla registrerade apotek i databasen InSiGHT. Det innefattar recept som expedieras från apotek och sjukhusrekvisitioner. Digital insamling av diagnoskopplade receptdata i primärvården sker via Primärvårdskvalitet (PVQ). Data hämtas automatiskt från patientjournaler och kan visas tillsammans med nationella riktlinjer. I PVQ finns kvalitetsindikatorer för ett flertal infektioner.

5. Antibiotikaresistens

Sverige har 25 kliniska mikrobiologiska laboratorier och ett nationellt institut, Folkhälsomyndigheten (FHM), som koordinerar ett nätverk av laboratorier. Nationell övervakning av antibiotikaresistens sker via Svebar som är ett frivilligt nationellt IT-system. Det genererar automatiskt statistiska rapporter och varningar, för både nationell och lokal övervakning. Resultat från alla utförda odlingar överförs automatiskt dagligen från alla mikrobiologiska laboratorier till ett system som förvaltas av FHM. Globalt uppskattas mer än en miljon människor dö varje år till följd av antibiotikaresistens.

6. Kommunikation

Media är en viktig kanal för att nå ut till invånarna med budskap om antibiotika och resistensutveckling. Strama producerar också faktablad om vanliga infektioner i samhället och sprider information om klok användning av antibiotika via kampanjer i kollektivtrafik, på skärmar i väntrum och i sociala medier. Principen för Stramas kommunikation är att den inte ska vara skrämmande. I stället ligger tonvikten i budskapen på antibiotika som en livräddande resurs som vi alla måste hjälpa till att skydda. Strama kommunicerar också med beslutsfattare på olika nivåer och för att öka deras medvetenhet om antibiotikaresistensens effekter i samhället.

Christer Norman