Tidig diagnos viktig vid höftledsartros

Många patienter med höftledsartros får inte alltid rätt diagnos eller behandling i tid och flera skickas på röntgen för tidigt.

– Tänk efter innan du skickar någon till röntgen. Ledförändringar syns inte tidigt i förloppet och korrelationen mellan symtom och bild är svag. Det finns en risk för att diagnosen försenas när inget syns på röntgenbilden, säger Mattias Eirefelt, specialist i allmänmedicin vid Capio Gullmarsplans vårdcentral och ledamot i RPO rörelseorganens sjukdomar.

Personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp Höftledsartros – primärvård är ett av de första vårdförloppen som blev godkända under våren 2020. Vårdförloppet beskriver vilka åtgärder som bör utföras inom primärvården och i vilken ordning det bör ske.

Gradvisa symtom

Vid höftledsartros kommer symtomen ofta gradvis och i början känns smärtan mest vid fysisk aktivitet och då ofta i ljumskar, säte, övre delen av låren, knän eller underben. Andra symtom kan vara igångsättningssvårigheter, stelhet (framförallt på morgonen), muskelsvaghet och nedsatt rörlighet. Längre fram i förloppet kommer också smärta i vila, nattlig värk och en haltande gång. Besvären leder ofta till sämre livskvalitet.

Symtomen är tillsammans med riskfaktorerna och status grunden för diagnosen höftledsartros. Vanliga riskfaktorer är tidigare ledskada, ålder över 45 år, övervikt, ärftlighet och ensidig långvarig ledbelastning. Vid statusundersökning märks ofta ändrat gångmönster, ibland med hälta, begränsat rörelseomfång och smärta vid passiv inåtrotation, abduktion och flexion. Även krepitationer, låsningar och upphakningar är vanliga statusfynd. Hos vissa kan det också vara en skillnad i benlängd.

Patienter med misstänkt höftledsartros ska hänvisas till fysioterapeut för diagnos och behandling.

Basbehandlingen vid höftledsartros är individuellt anpassad träning hos fysioterapeut. Träningen kan vara styrketräning, konditionsträning och balansträning och kan ske individuellt, i grupp eller digitalt. Till basbehandlingen hör även patientutbildning kring diagnos och egenvård, till exempel i artrosskola. Vid övervikt ges stöd för viktnedgång.

– Många patienter rör sig för lite överlag och bara att de kommer igång med någon form av allroundträning med muskelstärkande och muskelbyggande effekt, så finns mycket att vinna, säger Mattias Eirefelt.

Injicera inte kortison

När basbehandlingen inte ger tillräcklig effekt kan den kompletteras med tilläggsbehandling i form av smärtlindrande läkemedel och hjälpmedel. Paracetamol och COX-hämmare, som naproxen, är läkemedel som kan prövas. Däremot ska kortison inte injiceras, eftersom behandlingen endast ger kortvarig smärtlindring eller ingen effekt alls. Käpp eller gånghjälpmedel kan provas ut av fysioterapeut eller arbetsterapeut.

Först när patienten har svåra besvär med smärta och begränsning av funktionen, som inte blir bättre med bas- och tilläggsbehandling, kan det bli aktuellt med kirurgisk behandling om patienten önskar det. Då ska patienten ha röntgats.

Behandlingspyramid vid höftledsartros

Delaktig patient

Vid höftledsartros är det viktigt att patienten är delaktig och tar eget ansvar för behandlingen för att kunna nå ett bra resultat. Om patienten får rätt diagnos och vård enligt basbehandling tidigt i sjukdomen, kan symtom som svår smärta, funktionsnedsättning och viktuppgång förebyggas och höftledsplastik senareläggas eller till och med undvikas.

Vårdförlopp Höftledsartros – primärvård inbegriper utredning och behandling vid misstanke om höftledsartros eller försämring av tidigare känd höftledsartros och gäller tills att patienten har en acceptabel smärta och funktionsnedsättning eller vid remiss för bedömning av ortoped. Om besvären orsakas av en annan diagnos upphör åtgärderna inom detta vårdförlopp.

Ytterligare ett vårdförlopp för höftledsartros (del två) planeras, vilket inleds med remiss för ortopedisk bedömning.

Susanne Elfving