Migrän är vanligt i befolkningen med en prevalens på cirka 15 procent, något vanligare bland kvinnor än män. Diagnosen ställs på typiska symtom och tidsförlopp (1). Migrän är en neurologisk sjukdom som globalt har skattats som det näst vanligaste tillståndet som bidrar till levda år med handikapp (2). Ett fåtal av dessa personer, en till två procent, uppfattas ha migrän i kronisk form, med ett mönster av att under en tremånadersperiod ha fler än 15 dagar med någon form av huvudvärk per månad, varav minst åtta dagar per månad med migränsymtom. Individer med kronisk migrän har högst sjukfrånvaro, men även mest sjuknärvaro, det vill säga de arbetar under sina partiellt medicinerade migränanfall men med nedsatt funktionsnivå, inte minst kognitivt. Oftast behövs stöd av de närmaste arbetskamraterna (3). Att tidigt identifiera denna grupp och att erbjuda den effektivaste behandlingen minskar lidandet och kostnaden för den enskilda individen och för samhället (4).

Primärvårdens uppdrag

Steg 1
Grunden är alltid att diagnosen är korrekt. Gör ett neurologiskt status men också ett allmänt somatiskt och översiktligt psykiatriskt status. Tänk på varningssignaler (5). Vid osäkerhet kan en radiologisk dokumentation genomföras till exempel CT hjärna. Utbilda patienten både i egenvård och icke-farmakologiska individuella rekommendationer via till exempel sjuksköterska, arbetsterapeut eller fysioterapeut. Efterfråga vad personen själv har genomfört av livsstilsförändringar, icke-farmakologiska tekniker och regelbunden träning, så att individen blir delaktig. Rekommendera hur patienten ska träna, till exempel att göra detta under migränfri dag med extra lång uppvärmning innan, och avslappning efter träningen. Introducera huvudvärksdagbok. Framtida projekt är under utformning för att utbilda primärvårdsläkare och sjuksköterskor.

Steg 2
Utprova farmakologisk anfallsbehandling enligt behandlingsrekommendationerna. Kombinera alltid detta med icke-farmakologiska tekniker i kombination med livsstilsråd, se avsnitt Migrän på efyss.se. Praktiskt är att erbjuda personen en fysiotera­peutisk kontakt. På gruppnivå finns ingen skillnad i effekt mellan olika triptaner men individuella preferenser och biverkningar varierar. Det är rekommenderat att anpassa olika beredningsformer (nässpray, tabletter, injektioner) och gärna illamåendedämpande preparat till olika situationer.

Steg 3
Introducera profylaktiska läkemedel med enklare/billigare förebyggande läkemedel. Utprovas under tre månader (eventuellt upp till sex månader) med uppföljning och utvärdering i huvudvärksdag­boken, gärna i form av diskussion runt dagboken och effekt av den testade förebyggande behandlingen.

All insatt behandling ska utvärderas och in­effektiv behandling avslutas. Behandlingen omfattar livsstilsråd, icke-farmakologisk och farmakologisk behandling. Om individen har två långa (2–3 dygn) eller tre kortare migränanfall per månad ska profylax inledas, se klokalistan.se. Alla profylaktiska läkemedel bör prövas under minst tre månader och är generellt belastade med biverkningar innan den positiva effekten noteras. Det gäller även välkända läkemedel (betablockare, candesartan, amitriptylin) beroende på samsjuklighet. Ofta fordras ingen radiologi om inga nya symtom fångas upp i sjukhistorien eller i status. Huvudvärksdag­boken utgör grunden för diagnos, men också för att utvärdera insatta behandlingsåtgärder och ska uppvisas vid första besöket. Dagboken ska sedan användas för att personen ska se sina triggers och för att utvärdera effekten av inledd behandling.
Dokumentera och utbilda individen både i egenvård (gärna i grupp), och icke-farmakologiska individuella rekommendationer. Gör personen delaktig, uppmana till fysisk träning, som på sikt i sig är förebyggande. Framtida projekt är under utformning för att utbilda team inom primärvården.