”Det har blivit lättare att reda ut gränsfall”

På Gustavsbergs universitetsvårdcentral är regelbundna ronder med psykiatrin en viktig del i stödet vid adhd-relaterade svårigheter. Det nära samarbetet gör det lättare att reda ut gränsfall och minskar risken för att patienterna ska fastna i långa köer till utredning.

I det nya vård- och insatsprogrammet lyfts primärvårdens ansvar för behandling av patienter med lindrigare adhd-problematik tydligare fram, men i praktiken handlar det inte om någon ny patientgrupp, enligt Alexander Björkqvist, allmänläkare på Gustavsbergs universitetsvårdcentral.

– Vi är på många sätt redan väl bekanta med den här patientgruppen. Långa köer har gjort att de under lång tid har fått nej till adhd-utredning på många psykiatriska mottagningar. Patienter med diagnos som inte längre står på läkemedelsbehandling – en del vill inte ha, andra får ingen effekt och ytterligare några har behandling under en period men vill sedan sluta – har dessutom oftast skickats tillbaka till primärvården. De som inte behöver recept från psykiatrin avslutas ofta där.

De nya nationella riktlinjerna, som uppmanar till mindre fokus på diagnos och mer fokus på tidigt stöd, omfattar i princip alla som har svårigheter med uppmärksamhet och/eller aktivitetsreglering och impulsivitet.

– Även när en patient bedöms ha en funktionspåverkan som kräver specialistpsykiatri bör tidiga insatser erbjudas parallellt med att remiss skickas. Tidigare kunde patienter vänta i flera år på adhd-utredning utan andra insatser, med ökad risk för passivitet och försämring. Stödet kan handla om struktur, planering, hjälpmedel, beteendeanalys och medveten närvaro och ges främst av arbets­terapeut eller psykolog.

Kartläggning av patientens vardag

Det som avgör vårdnivån är graden av funktionspåverkan: hur patienten fungerar i vardagen och vilka följder svårigheterna får. Klarar personen skolgång, arbete, ekonomi, hälsa, relationer och ansvar för barn? Om omfattande stöd redan ges behöver vården också bedöma hur patienten klarar sig när detta stöd saknas.

– När vi systematiskt kartlägger konsekvenserna av svårigheterna blir bedömningarna mer rättvisa. Vi tar inte ställning till om patienten har adhd eller inte, utan om problemen är så uttalade att de behöver vård inom den specialiserade psykiatrin, säger Alexander Björkqvist.

En nyckel i arbetet är de regelbundna ronderna med en psykiatriker från den lokala psykiatrimottagningen.

– Det ger oss bättre förståelse för hur man resonerar inom psykiatrin och de får större inblick i primärvårdens utmaningar. Skriftliga remisser fungerar ofta bra, men vid gränsfall är det särskilt värdefullt att diskutera ärenden. Oklarheter kan lösas direkt och missförstånd förebyggas, vilket har förbättrat kommunikationen och stärkt det ömsesidiga förtroendet för varandra.

Adhd-patienter en utsatt grupp

Hittills märks förändringen främst för de patienter som får tidigt stöd i primärvården. På längre sikt, när köerna till adhd utredning har kortats, är förhoppningen att de patienter som har mest uttalade besvär snabbare ska få tillgång till utredning och behandling inom psykiatrin.

– En sådan utveckling kan leda till att färre hamnar i svåra livssituationer på grund av sin adhd, till exempel substansberoende, kriminalitet eller hemlöshet. Det är positivt att det nu tydligt framgår i det nationella vård- och ­ ­insatsprogrammet för adhd att drogfrihet inte ska krävas inför en diagnostisk utredning. Beroendetillstånd är vanliga hos personer med adhd och de utgör en särskilt utsatt grupp där tidig diagnos och behandling kan göra stor skillnad, säger Alexander Björkqvist.

Nneka Magnussson Amu