Viktigt hitta de sköra patienterna
Publicerat 2020-03-02
Läkemedelsrelaterade problem orsakar nästan var tionde slutenvårdsinläggning hos patienter över 75 år.
– Vi vill att ni hittar de mest sjuka sköra äldre och anpassar behandlingen, säger Dorota Religa, ledamot i expertgruppen för äldres hälsa.
Dorota Religa. Foto: Kari Kohvakka
Omkring 40 000 personer i Region Stockholm hör till patientgruppen mest sjuka äldre enligt Socialstyrelsens kriterier. De är över 75 år och är multisjuka, har omfattande sjukvårds- eller omvårdnadsbehov, har ofta kognitiv svikt och har symtom som förknippas med skörhet. Deras förväntade återstående livslängd är ofta två till tre år.
Åldrandet förändrar farmakokinetik och farmakodynamik, och därför behöver äldre få anpassad läkemedelsbehandling.
– Behandlingen ska justeras efter individuella förutsättningar och uppskattad nytta, säger Dorota Religa, docent och överläkare vid Tema Åldrande, Karolinska universitetssjukhuset.
Expertgruppen för äldres hälsa menar att bedömning av multisjuklighet och skörhet ska vara rutin vid vård av äldre. Bedömning av skörhet görs enkelt med hjälp av instrumentet ”Clinical frailty scale”, som finns i TakeCare. Patienten skattas på en niogradig skala, som sträcker sig från mycket vital till terminalt sjuk.
Ett tips från Dorota Religa är att fråga om patienten har hemtjänst eller inte.
– Mycket hemtjänst är en signal om att patienten är på steg fem eller högre, det vill säga patienten är skör. Hemtjänsten använder samma resonemang som vi, säger hon.
Om patienten skattas fem eller högre på skalan bör läkaren ta stöd av råden i den nyligen uppdaterade broschyren ”Klok läkemedelsbehandling av de mest sjuka äldre”. Den finns också på Janusinfo.se. I broschyren ges rekommendationer om hur behandlingen kan anpassas vid ett 20-tal olika sjukdomar hos äldre, till exempel depression, diabetes, hypertoni eller osteoporos för att minska risken för felaktig eller onödig läkemedelsbehandling.
Identifiera skörhet med Clinical frailty scale
- MYCKET VITAL – individer som är starka, aktiva, energiska och motiverade. De brukar ofta träna regelbundet. De tillhör de som är i bäst skick för sin ålder.
- VITAL – individer som inte har några sjukdomssymtom men som är i sämre skick än individer i kategori 1. De tränar ofta eller är emellanåt mycket aktiva, till exempel beroende på årstid.
- KLARAR SIG BRA – individer vars medicinska problem är väl kontrollerade, men som inte regelbundet är aktiva utöver vanliga promenader.
- SÅRBAR – är inte beroende av andras hjälp i vardagen, men har ofta symtom som begränsar deras aktiviteter. Ett vanligt klagomål är att de begränsas (”saktas ned”) och/eller blir trötta under dagen.
- LINDRIGT SKÖR – dessa individer är ofta uppenbart långsammare, och behöver hjälp med komplexa IADL (Instrumental Activities of Daily Living)-aktiviteter (ekonomi, transporter, tungt hushållsarbete, medicinering). Lindrig skörhet försämrar i allmänhet förmågan att handla och gå ut på egen hand, laga mat och utföra hushållarbete.
- MÅTTLIGT SKÖR – individer som behöver hjälp med alla utomhusaktiviteter och hushållsarbete. Inomhus har de ofta problem med trappor, behöver hjälp med att tvätta sig, och kan behöva minimal hjälp (uppmaning, stöd) med att klä på sig.
- ALLVARLIGT SKÖR – är helt beroende av andra för personlig egenvård oavsett orsak (fysisk eller kognitiv). Trots det framstår de som stabila och utan hög risk för att dö (inom ungefär sex månader).
- MYCKET ALLVARLIGT SKÖR – helt beroende, närmar sig livets slut. De kan i allmänhet inte tillfriskna ens från en lindrig sjukdom.
- TERMINALT SJUK – närmar sig livets slut. I den här kategorin ingår individer med en förväntad återstående livslängd på mindre än sex månader utan övriga uppenbara tecken på skörhet.
Geriatric Medicine Research, Dalhousie University
Översatt till svenska av Niklas Ekerstad, Trollhättan 2017
Anna Bratt
Observera: nyhetstexterna är aktuella när de publiceras och uppdateras normalt inte.
Senast ändrad