Publicerat 2024-03-05
Frieder Braunschweig, adjungerad professor och överläkare i kardiologi på Karolinska universitetssjukhuset, inleder sin föreläsning under Kloka listan forum med att poängtera den höga innovationstakten för hjärtsviktsläkemedel:
– Det har varit flera paradigmskiften under senare år, varav det senaste är SGLT2-hämmare.
Han konstaterar samtidigt att trots att tillståndet har en hög dödlighet, 50 procent av hjärtsviktspatienterna dör inom fem år, ses en låg följsamhet till riktlinjer.
– Vi ser att långt ifrån alla patienter med indikation får optimal hjärtsviktsbehandling, säger Frieder Braunschweig.
Hjärtsvikt utgör ett allt vanligare kliniskt syndrom med stigande incidens och prevalens i en äldre befolkning och förekommer ofta i kombination med andra vanliga sjukdomstillstånd. Denna sjukdom innebär inte bara betydande lidande för patienterna, med ökad risk för mortalitet och sjukhusinläggningar, utan medför även betydande samhällskostnader.
Misstanke om hjärtsvikt bör väckas vid andfåddhet, trötthet och/eller bensvullnad. Därpå tas EKG och natriuretisk peptid. Normalt utfall av båda utesluter hjärtsvikt. Vid patologiskt EKG och/eller NT-proBNP >125ng/l ska ekokardiografi utföras för diagnos.
Hjärtsvikt klassificeras i olika subtyper beroende på hjärtats pumpförmåga och indelas i:
- HFrEF: Hjärtsvikt med nedsatt ejektionsfraktion (EF), LVEF ≤40 %
- HFmrEF: Hjärtsvikt med lätt nedsatt EF, LVEF 41–49 %
- HFpEF: Hjärtsvikt med bevarad EF, LVEF ≥50 %
- HFimpEF: Hjärtsvikt med förbättrad EF, där EF initialt var ≤40 %, men efter behandling förbättrats till EF >40 %. (Diagnosklassas fortfarande som HFrEF.)
För att korrekt diagnostisera HFpEF, vilket förutsätter ejektionsfraktion inom normalområdet, krävs ytterligare påvisad strukturell patologi och funktionella störningar förenliga med tillståndet vid hjärteko.
I Kloka listan 2022 ersattes den etablerade hjärtsviktstrappan med en ny behandlingsstrategi för HFrEF där samtliga fyra basläkemedel sätts in inom en relativ kort tidsperiod, se figur 1. Därefter ska läkemedlen titreras upp stegvis till måldoser. Behandlingseffekten ska utvärderas med regelbunden uppföljning. Vårdcentralen bör med fördel ta hjälp av en hjärtsviktsmottagning.
För behandling av hjärtsvikt med lätt nedsatt ejektionsfraktion, HFmrEF, övervägs samma läkemedelsbehandling som vid HFrEF.
Även HFpEF ska behandlas
SGLT2-hämmarna empagliflozin (Jardiance) och dapagliflozin (Forxiga) har nu indikation för behandling av hjärtsvikt, oavsett ejektionsfraktion eller diabetesdiagnos. I de två studierna EMPEROR -preserved respektive DELIVER inkluderades patienter med EF>40 procent, strukturell hjärtsjukdom och förhöjt NT-proBNP. Studierna visade en cirka 20 procent relativ riskreduktion mot placebo för den primära effektvariabeln sjukhusinläggning för hjärtsvikt/förvärrad hjärtsvikt eller kardiovaskulär död för empagliflozin respektive dapagliflozin oavsett förekomst av diabetes. Den absoluta riskreduktionen mot placebo var cirka 3 procent. Det innebär ett NNT på cirka 30 över drygt två år. Mortalitetsreduktionen var dock inte statistiskt signifikant. Se figur 2 för årets nyhet om rekommenderad läkemedelsbehandling vid HFpEF.
– Vi kan konstatera att hjärtsvikt, ett komplext kliniskt syndrom med ökande prevalens, kräver en strukturerad diagnostik och individualiserad behandlingsstrategi, säger Frieder Braunschweig.
Det är, fortsätter han, av största vikt att tillämpa en holistisk och patientcentrerad vårdstrategi för hjärtsvikt, där tidig diagnos, målinriktad behandling och regelbunden uppföljning utgör hörnstenar för att minska bördan både för individen och samhället som helhet. Forskningsinsatser och utveckling av nya terapier kommer att fortsätta vara avgörande för att möta de växande utmaningarna inom området hjärtsvikt och därigenom förbättra prognosen och livskvaliteten för drabbade patienter.
Raina Hanna Chabo
Observera: nyhetstexterna är aktuella när de publiceras och uppdateras normalt inte.
Senast ändrad