Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Hjärtsvikt

Vad bör behandlas

Det är väl dokumenterat att hjärtsviktsbehandling med rekommenderade läkemedel och/eller pacemaker/ICD både minskar symtom och förbättrar prognosen vid nedsatt vänsterkammarfunktion (”HFrEF”, systoliskt hjärtsvikt). Studier som visat tydliga effekter på överlevnad och välbefinnande genom behandling med läkemedel vid ”HFrEF” har inkluderat få patienter i hög ålder. Det råder dock bred konsensus om att dessa behandlingar även skall erbjudas till de äldre.

Hos äldre hjärtsviktspatienter är det vanligare med bibehållen systolisk vänsterkammarfunktion (”HFpEF”, diastoliskt hjärtsvikt), samsjuklighet med hypertoni och förmaksflimmer, samt icke kardiell komorbiditet. Vid HFpEF har inga prognostiska vinster visats utan behandlingen inriktas på underliggande sjukdom (särskilt hypertoni) och symtom.

Hos de mest sjuka äldre är det viktigt med fortsatt symtomlindring med läkemedel enligt nedan.

Vilka läkemedel bör användas

Rekommendationerna i Kloka listan och ”hjärtsviktstrappan” är relevanta även i symtomlindrande syfte. Basen i trappan utgörs av:
ACE-hämmare (enalapril, ramipril) och betablockerare (bisoprolol, metoprololsuccinat)

Behandlingsintensiteten hos de mest sjuka äldre bör vara styrd av symtom och måldoser behöver ej eftersträvas.

Vid ACE-hämmarintolerans ges angiotensinreceptorblockerare (ARB) (kandesartan, losartan) i stället.

Mineralkortikoidreceptorantagonister, (MRA) (spironolakton)
Läggs till efter fullgod basbehandling. Biverkningar av MRA är vanligare hos äldre. Kontrollera njurfunktion och kalium regelbundet.

En väl styrd diuretikabehandling är viktig för symtomlindring. Diuretikabehandling kan minska symtom men påverkar inte prognosen.

Diuretika (bendroflumetazid (till exempel Salures), furosemid, hydroklortiazid (t.ex. Esidrex) ges i lägsta effektiva dos som behövs för att hålla ”torrvikt”. Vid dehydrering sätts diuretika ut och övervägs även temporär utsättning av ACE-hämmare, ARB och MRA.

Tiazider har sämre effekt vid nedsatt njurfunktion. Ska inte användas vid eGFR <30 ml/min/1,73 m2.

Furosemid behöver ofta dosökas vid försämrad njurfunktion. Monitorera effekten!

Vid förmaksflimmer eller som symtomatisk tilläggsbehandling vid svår hjärtsvikt, överväg digoxin. Ska användas i låg dos. Kontrollera plasmakoncentrationen vid behov.

Icke-farmakologisk behandling

Biventrikulär pacemakerbehandling/ICD är inte aktuell hos de mest sjuka äldre. Överväg att stänga av ICD i livets slutskede.

Implanterbar defibrillator (ICD) ska ej ges vid förväntad livslängd <1 år och nyimplantation är sällan indicerad i ålder över 80 år.

Vilka läkemedel bör användas med försiktighet/undvikas

NSAID/COX-hämmare
Oselektiva kalciumantagonister (t.ex. Verapamil)

NSAID/Coxhämmare kan försämra den glomerulära filtrationen och medföra vätskeretention, samt höja blodtrycket.

När/hur avsluta behandling

Hos de mest sjuka äldre är fortsatt hjärtsviktsbehandling viktigt i symtomlindrande syfte, men dosreducering kan bli nödvändigt.

Vid ortostatism reduceras i första hand annan blodtryckssänkande medicinering. Vid behov reduceras dosen av hjärtsviktsläkemedel medan utsättning undviks, om möjligt. ACE-hämmare, ARB, digoxin och diuretika kan sättas ut direkt utan nedtrappning. Betablockerare trappas ner på grund av risk för reboundfenomen.

Hos patienter med samtidig kronisk hjärtsvikt kan sådan medicinering ibland leda till hypotension. Här är behandlingen av hjärtsvikt alltid prioriterad även om blodtrycket når nivåer under målvärdesintervall.

Hos patienter med ICD bör inaktivering av defibrillatorns chockfunktion erbjudas vid brytpunktssamtal. Beslut om behandlingsbegränsningar i livets slutskede innebär i regel att defibrillatorns chockfunktion stängs av och det är viktigt att detta kan genomföras oberoende av var patienten vårdas. Konsultera arytmicentrum för detta.

Piotr Ponikowski, Adriaan A Voors, Stefan D Anker, Héctor Bueno, John G F Cleland, Andrew J S Coats, et al ESC Scientific Document Group. 2016 ESC Guidelines for the diagnosis and treatment of acute and chronic heart failure: The Task Force for the diagnosis and treatment of acute and chronic heart failure of the European Society of Cardiology (ESC). Developed with the special contribution of the Heart Failure Association (HFA) of the ESC. Eur Heart J. 2016 Jul 14;37(27):2129-2200

Senast ändrad 2020-06-18