Klok läkemedelsbehandling för de mest sjuka äldre (MSÄ)
Förmaksflimmer
Vad bör behandlas
I åldrar över 75 år har 10–20 procent förmaksflimmer (FF). Behandlingsmålet är att förebygga tromboemboli och stroke samt minska symtom vid FF. Hos de mest sjuka äldre måste en noggrann bedömning göras för att utvärdera nyttan med antikoagulantiabehandling, där strokerisk vägs mot blödningsrisk.
Mer om äldre och förmaksflimmer
Många äldre patienter har samsjuklighet i form av demens, njursjukdom, anemi, blödningar och falltrauman, men i regel väger nyttan med orala antikoagulantia (OAK) tyngre än riskerna.
Hög ålder är den starkaste riskfaktorn för tromboembolism och stroke men medför också högre risk för blödning. Identifiera faktorer som ökar blödningsrisken (dåligt kontrollerad hypertoni, överkonsumtion av alkohol, andra läkemedel som ökar blödningsrisken (till exempel ASA, COX-hämmare, SSRI) och försök minimera dessa riskfaktorer. Vid blödning under pågående behandling får man överväga dosreduktion, behandlingsuppehåll eller avslut av antikoagulantiabehandlingen. För skattning av risken för stroke rekommenderas CHA2DS2VA. Se även Ischemisk Stroke
Hos äldre patienter kan det vara svårt att återställa och bibehålla sinusrytm. Frekvensreglering ska alltid övervägas som symtomlindring.
Frekvensreglerande behandling skall alltid övervägas som förstahandsval. Risken med antiarytmika eller flimmerablation är ökad hos äldre och dessa behandlingar är inte indicerade hos de mest sköra äldre patienterna.
Vilka läkemedel bör användas
Tromboemboliprofylax
Val antikoagulantiabehandling hos äldre behöver ofta individualiseras och doseringen anpassas enligt FASS. Vid behandling rekommenderas tät uppföljning av Hb och S-kreatinin (och eGFR). Glöm ej att förse patienten med antikoagulantia-bricka och notera ”Behandling som särskilt ska uppmärksammas” (Varning) i den elektroniska journalen. Behandlingen omvärderas årligen.
DOAK (Direktverkande orala antikogulantia)-behandling har i flera studier visats vara effektivare och säkrare än warfarin-behandling hos sköra äldre patienter, men även ökad risk för blödning har visats vid byte från warfarin till DOAK.
Apixaban (till exempel Eliquis) är förstahandsvalet i Kloka listan. Dos reduktion enligt FASS. Dosdispensering är möjlig. Regelbunden uppföljning av njurfunktionen rekommenderas och användning vid eGFR <15 ml/min/1,73m2 rekommenderas inte. Apixaban medför en minskad risk för intrakraniell blödning jämfört med warfarin och har i flera studier medfört färre allvarliga blödningar än alternativen. Apixaban ska ej användas vid signifikant mitralisstenos eller mekanisk klaffprotes.
Edoxaban (till exempel Lixiana) kan vara ett alternativ till apixaban framför allt vid vissa läkemedelsinteraktioner eller vid önskemål om endos.
En välfungerande warfarinbehandling behöver inte bytas till DOAK.
Warfarin är det enda läkemedlet med indikation vid mekanisk klaff eller måttlig–uttalad mitralisstenos och är ett alternativ vid återkommande slemhinneblödningar.
Frekvensreglering
I första hand
Bisoprolol, metoprolol
I andra hand – vid otillräcklig effekt.
Överväg tillägg av digoxin (särskilt vid samtidig hjärtsvikt) men beakta njurfunktion och kontrollera S-digoxin.
Vilka läkemedel/kombinationer bör undvikas/särskilt beaktas
Dabigatran rekommenderas inte till de mest sjuka äldre eftersom dabigatran i hög grad är beroende av njurfunktionen och inte heller kan dosdispenseras.
När/hur avsluta läkemedelsbehandling
Oral antikoagulantiabehandling avslutas när riskerna bedöms större än vinsterna.
Frekvensreglering som är symtomlindrande bör fortsätta.
Referenser
SBU. Nytta och risk med läkemedel för äldre: perorala antikoagulantia och trombocythämmare. En systematisk litteraturöversikt. SBU-rapport 229. 2014
Steffel J, Collins R, Antz M, Cornu P, Desteghe L, Haeusler KG, et al. 2021 European Heart Rhythm Association Practical Guide on the Use of Non-Vitamin K Antagonist Oral Anticoagulants in Patients with Atrial Fibrillation. Europace. 2021 Oct 9;23(10):1612-1676
van Gelder IC, Rienstra M, Bunting KV, Casado-Arroyo R, Caso V, Crijns J.G.M.H et al 2024 ESC Guidelines for the diagnosis and management of atrial fibrillation developed in collaboration with the European Association for Cardio-Thoracic Surgery (EACTS): The Task Force for the diagnosis and management of atrial fibrillation of the European Society of Cardiology (ESC) Developed with the special contribution of the European Heart Rhythm Association (EHRA) of the ESC. Eur Heart J. 2024: 45; 3314–3414
Ko D, Hylek E. Anticoagulation in the older adult: optimizing benefit and reducing risk. Semin Thromb Hemost. 2014 Sep;40(6):688-94
Naci H, Ioannidis JP. How good is “evidence” from clinical studies of drug effects and why might such evidence fail in the prediction of the clinical utility of drugs? Annu Rev Pharmacol Toxicol. 2015;55:169-89
Rossello X, Pocock SJ, Julian DG. Long-term use of cardiovascular drugs. Challenges for research and for patient care. J Am Coll Cardiol. 2015 Sep 15;66(11):1273-85
Expertgruppsdokument. Jämförande värdering av NOAK vid förmaksflimmer
Joosten LPT, van Doorn S, van de Ven PM, Köhlen BTG, Nierman MC, et al. Safety of Switching from a Vitamin K Antagonist to a Non-Vitamin K Antagonist Oral Anticoagulant in Frail Older Patients with Atrial Fibrillation: Results of the FRAIL-AF Randomized Controlled Trial. Circulation. 2023 Aug 27
Nicolau AM, Giugliano RP, Zimerman A, Afilalo J, Gencer B, Steffel J, et al. Outcomes in Older Patients After Switching to a Newer Anticoagulant or Remaining on Warfarin: The COMBINE-AF Substudy. J Am Coll Cardiol. 2025 Aug 12;86(6):426-439
Zhao X, Luo J, Pan X, Fang L, Liu C. Efficacy and safety of anticoagulants in elderly atrial fibrillation patients: a systematic review and network meta-analysis. BMC Cardiovasc Disord. 2025 May 24;25(1):396
Grymonprez M, Petrovic M, De Backer TL, Steurbaut S, Lahousse L. Impact of frailty on the effectiveness and safety of non-vitamin K antagonist oral anticoagulants (NOACs) in patients with atrial fibrillation: a nationwide cohort study. Eur Heart J Qual Care Clin Outcomes. 2024 Jan 12;10(1):55-65
Senast ändrad
