Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Urinträngningar och trängningsinkontinens

Vad bör behandlas

Besvärande frekventa miktioner, tvingande urinträngningar och trängningsinkontinens är ofta symtom på överaktiv blåsa som föranleder åtgärd. Förekomsten hos de mest sjuka äldre är hög. Det är viktigt att ställa rätt diagnos och behandlingen ska i första hand vara icke-farmakologisk. Urinvägsinfektion och urinretention ska uteslutas. Vid behandling måste hänsyn tas till patientens medicinska och funktionella utgångsläge och utlösande riskfaktorer.

En utförlig utvärdering ska göras av eventuella åtgärdbara bakomliggande orsaker, såsom urinvägsinfektion, tumör i lilla bäckenet, neurologisk sjukdom, framfall eller bristfällig blåstömning. Förutom anamnes och status, inklusive gynekologisk undersökning, är bland annat följande undersökningar viktiga för fastställande av rätt diagnos: mätning av residualurinvolym, urinmätning (miktionsdagbok), urinläckagemätning och tidsmiktion. Detta kan dock vara svårt i den här patientgruppen och då kan istället miktionsfrekvensen utvärderas hos de patienter där det är möjligt. Ett annat sätt att få ett mått på läckagets storlek kan vara att väga inkontinensskydden före och efter användning under ett dygn.

Icke-farmakologisk behandling

En god omvårdnad är viktig. Patientundervisning och livsstilsförändringar är ofta inte meningsfulla. Däremot kan anpassad fysisk aktivitet och träning i dagliga aktiviteter som att ta sig till toaletten ibland fungera. Genomgång av medicinlista och inkontinensskydd. Försök att anpassa inkontinenshjälpmedel för varje individ genom att ta hänsyn till läckagetyp, mängd, frekvens, patientens kroppsform, rörlighet, aktivitet och kön.

Undvik stort vätskeintag till kvällen, gäller både mat och dryck. Se till att det finns nära tillgång till toalett, fristående toalettstol, urinflaska etcetera. Kvarvarande urinkateter bör undvikas.

Hjälpmedel, som armstöd, vid toaletten kan göra det lättare att sätta sig och resa sig. Äldre med kognitiv nedsättning kan behöva en påminnelse om att gå på toaletten. Personalen eller närstående kan lägga in toalettbesök i de dagliga rutinerna samt ha ökad uppmärksamhet på om patienten uppvisar tecken till att behöva gå på toaletten, såsom ökad oro, förändrat ansiktsuttryck, plockighet eller rastlöshet.

 

För mer information kring miktionsstörningar och urininkontinens, se www.nikola.nu.

Vilka läkemedel bör användas

Lokal östrogenbehandling har i flera studier visat sig ha dämpande effekt på urinträngningar och trängningsinkontinens hos kvinnor, men det saknas studier på östrogens effekt på urininkontinens hos äldre och sköra äldre. Läkemedlen kan ändå övervägas med tanke på deras övriga ofta positiva effekter, som till exempel minskad risk för urinvägsinfektioner.

De läkemedel som är godkända för behandling av trängningsinkontinens/överaktiv blåsa i Sverige är: darifenacin, fesoterodin, oxybutynin, solifenacin, tolterodin (antikolinerga läkemedel) och mirabegron (beta-3-agonist). Evidens för nytta och säkerhet av behandling mot trängningsinkontinens med dessa läkemedel saknas för de mest sjuka äldre. En systematisk översikt av litteraturen för behandling av urininkontinens hos äldre och sköra äldre, har visat att det finns otillräckligt vetenskapligt underlag för att avgöra om inkontinensläkemedel med antikolinerga effekter påverkar kognitiva funktioner. Perifera antikolinerga biverkningar såsom muntorrhet och förstoppning är dock väl kända.

 

Mirabegron, som har en annan verkningsmekanism än de antikolinerga läkemedlen, har inte heller studerats under tillräckligt lång tid eller utsträckning, beträffande effekt eller säkerhet hos de mest sjuka äldre. Eftersom mirabegron har en annan verkningsmekanism med påverkan på betareceptorer är det extra viktigt att vara uppmärksam på förekomst av biverkningar som till exempel takykardi och hypertoni.

 

Oxybutynin (ER och IR) har associerats med takykardi och även kognitiva biverkningar hos patienter med demens och/eller Parkinsons sjukdom samt med sämre effekt hos desorienterade patienter. Det finns otillräcklig evidens för effekt, tolerabilitet och säkerhet hos sköra äldre för intravesikalt och transdermalt oxybutynin, tolterodin och darifenacin.

 

Fesoterodin har studerats på patienter över 75 år med andra sjukdomar och läkemedel men tyvärr sågs inga kliniskt signifikanta effektskillnader jämfört med placebo, men med betydligt högre förekomst av muntorrhet och förstoppning för patienter med fesoterodin.

 

Lokal östrogenbehandling har i flera studier visat sig ha dämpande effekt på urinträngningar och trängningsinkontinens hos kvinnor, men det saknas studier på östrogens effekt på urininkontinens hos äldre och sköra äldre.

Vilka läkemedel/kombinationer bör undvikas/särskilt beaktas

Läkemedel mot trängningar och trängningsinkontinens (antikolinergika och beta-3-agonister) har inte studerats under tillräckligt lång tid eller utsträckning, beträffande effekt och säkerhet, hos de mest sjuka äldre. Dessutom är det svårt att följa upp effekter och biverkningar i den här patientgruppen. Därför rekommenderas inget av dessa läkemedel.

När/hur avsluta läkemedelsbehandling

För patienter som redan behandlas ska alltid en noggrann uppföljning och utvärdering göras. Läkemedlet ska sättas ut om effekt saknas eller om patienten har besvärande biverkningar.

Dubeau CE, Kraus SR, Griebling TL, Newman DK, Wyman JF, Johnson TM 2nd, et al. Effect of fesoterodine in vulnerable elderly subjects with urgency incontinence: a double-blind, placebo controlled trial. J Urol. 2014 Feb;191(2):395-404


Wagg A, Gibson W, Ostaszkiewicz J, Johnson T 3rd, Markland A, Palmer MH, et al. Urinary incontinence in frail elderly persons: Report from the 5th International Consultation on Incontinence. Neurourol Urodyn. 2015 Jun;34(5):398-406


Wolff GF, Kuchel GA, Smith PP. Overactive bladder in the vulnerable elderly. Res Rep Urol. 2014 Oct 3;6:131-8


Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. Behandling av urininkontinens hos äldre och sköra äldre. En systematisk litteraturöversikt. SBU-rapport oktober 2013


Läkemedelsverket. Behandling av urinträngningar och trängningsinkontinens – överaktiv blåsa – ny rekommendation. Information från Läkemedelsverket 2011;22(2):12-21


Socialstyrelsen. Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre 2017


Cody JD, Jacobs ML, Richardson K, Moehrer B, Hextall A. Oestrogen therapy for urinary incontinence in post-menopausal women. Cochrane Database Syst Rev. 2012 Oct 17;10:CD001405


Nambiar AK, Bosch R, Cruz F, Lemack GE, Thiruchelvam N, Tubaro A. EAU Guidelines on Assessment and Nonsurgical Management of Urinary Incontinence. Eur Urol. 2018 Apr;73(4):596-609


Vouri SM, Kebodeaux CD, Stranges PM, Teshome BF. Adverse events and treatment discontinuations of antimuscarinics for the treatment of overactive bladder in older adults: A systematic review and meta-analysis. Arch Gerontol Geriatr. 2017 Mar - Apr;69:77-96


Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. Äldre och urininkontinens. SBU-rapport 2015-04-27


Woodford HJ. Anticholinergic Drugs for Overactive Bladder in Frail Older Patients: The Case Against. Drugs Aging. 2018 Sep;35(9):773-776

Senast ändrad 2020-01-16